man kan låtsas att vara stark ett tag men sen spricker masken och osäkerheter rinner ut
precis så är det nu, jag kan inte låtsas vara stark längre
jag borde för längesen ha insett det.
blir så trött på hur jag beter mig, hur du beter dig, hur alla andra beter sig.
det finns ju ingen som helst anledning till detta. varför känns det så fel då?
det är inte jag, det är inte jag!
jag är inte såhär. varför blir jag så jävla elak och långsint
något händer med mig som jag inte alls tycker om.
jag vill vara personen som blir omtyckt inte personen som blir hatat.
vill egentligen inte tänka framåt men jag är livrädd för att fastna här.
jag försöker att strida mot rädslan men den övervinner mig varje gång,
jag döljer sanningen för att misslyckas.
snälla tro på mig istället för att dömma mig gemon andras ord.