det gör ont i mig när jag tänker på att jag måste ta farväl av dig på torsdag, att se din kista i kyrkan och veta att du ligger där i. det kryper i mig av rädsla, jag är rädd att jag inte ska klara av det. jag vill inte inse att du är borta..
när jag var i din närhet behövde jag aldrig vara rädd för att inte duga till. snälla älskade kom tillbaka och ställ allt till rätta. jag behöver dig, morfar, mamma och lillan behöver dig. ja alla behöver dig! 

 jag minns hur du alltid kramade om mig och viska i mitt öra att du älskade mig och att jag skulle ta hand om mig. du var alltid så rädd när jag skulle ut och göra något, du ringde på mobilen och kollade så att allt var okej. för ett tag tyckte jag att det kunde vara jobbigt. men nu när jag ser tillbaka på det så är jag glad att du gjorde det.
du brydde dig alltid.
jag är ledsen att jag inte träffade dig mera den sista tiden, jag var för rädd för att se hur dåligt du mådde. jag stängde in alla känslor och låtsades som ingenting. jag är ledsen! jag vill bara ha tillbaka tiden med dig..
om jag bara kunde få en sista dag, en sista timme med dig.
jag vet att du har det bra, vi ses snart!

ingen kan någonsin ta din plats, ingen älskade du.
jag glömmer dig aldrig.



JAG ÄLSKAR DIG
♥