oj vad tiden bara rinner iväg, snart har mamma stålats i nästan fem veckor..

det känns som om det var igår ja fick den där hemska klumpen i magen, tårarna som brände under ögonlocken och alla jobbiga tider utan dig.
jag älskar att tiden snart är över och att du äntligen är hemma igen på heltid, nu blir det bara att bygga upp allt som har försvunnit och hur man ska kunna leva vidare med det i bagaget. fast ja vet att du klarar det och att du är stark.
det värsta är väl hur alla andra i omgivningen reagerar, det är det jobbigaste i denna process tycker jag!
jag hatar att se dig gråta älskade

vi pratade om livskvalitet och hur livsmålen skulle se ut om man bara hade sex månader kvar att leva, på etiken! usch vad tankarna började snurra då, när man sitter där kommer man ju bara på dumma saker som att t.ex som ja skrev : hoppa fallskärm. visst vill jag väl göra det men det känns som om jag har viktigare saker som ja vill prioritera innan jag dör.

en sak som jag verkligen skulle prioritera är, att vara med min familj och med mina vänner. jag kan ärligt säga att jag inte skulle vara hel utan dom i min närhet. bara att veta att en familjemedlem eller en vän kan när/ hur som helst försvinna i ett nafs, den tanken får magen att knyta sig och tårarna att bränna! usch vilken hemsk tanke..
nog med att vara allt för djup..

idag är det iaf onsdag och det betyder skivstång, och det är verkligen något som behövs. sen efter skivstången ska ja kankse ta mig ett varmt och skönt bad och sen dricka te, (har fan längtat hela dagen efter att få dricka te.)
imorgon är det programlagsdag, och det låter ju såååå kul så får se hur jag gör! hör av dig om du ser.

ta hand om er!
puss malin