tredje hjulet härjar igen

av någon anledning vet jag inte vad som händer, glider ifrån alla jag ens litar på. alla tar avstånd från mig. till och med livet tar avstånd från mig.
att ens försöka är ingen idé längre, känns bara meningslöst att göra något när man inte får ett skit tillbaka. inte ett jävla skit tillbaka.
usch nu blev det ett sånt där trist inlägg igen men det känns inte riktigt helt hundra i mig för tillfälllet och det som gör det värst är att årsdagen för mormor börjar närma sig och det märks på alla i huset.
jag saknar mormor mer än vad jag själv förstår just för stunden.
jag hatar cancer, jag verkligen hatar cancer!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0